En missuppfattning som lever kvar kring lättrörliga metoder är att de inte har tillräckligt med planering. Det är precis tvärtom, vi gör massor av planering. Dels gör vi så mycket planering som behövs när vi ska starta ett nytt projekt, dels gör vi granskning och revidering av planerna med en regelbunden rytm. Eftersom vi planerar så mycket behöver vi vara mycket effektiva planerare.
Varje sprint i Scrum börjar med en planeringsworkshop där produktägaren och teamet tillsammans väljer ut rätt mängd viktigt arbete för sprinten. Planeringsarbete kan lätt dra ut på tiden, särskilt när vi eftersträvar precision. Just därför är sprintplaneringen i Scrum begränsad till max en arbetsdag: sprintens första dag. Vissa team märker efter några sprintar att man inte ens behöver hela dagen för att göra en bra plan.
En effektiv sprintplanering kräver att samtliga inblandade kommer väl förberedda. Då kan planeringen genomföras inom tidsramen, och sluta med ett genuint åtagande från samtliga inblandade att göra sitt bästa för att uppnå sprintmålet. Om planeringen tar längre tid är risken större att vi nöjer oss med det vi har och startar sprinten på ett vagt åtagande - en dålig start för effektivt samarbete.
Produktägaren är väl förberedd när han eller hon har arbetat igenom de högst prioriterade sakerna på produktbackloggen inför planeringsdagen. För att göra det tar produktägaren hjälp av teamet för att förtydliga och estimera det som förmodligen kommer att göras härnäst - alltså det som ligger på toppen av produktbackloggen.
Teamet är väl förberett när det kommer till sprintplaneringen med förståelse för vad det kommer att innebära att börja arbeta med de kommande sakerna på produktbackloggen. Man har tittat framåt på det som har hög prioritet, gjort lite efterforskningar, tänkt till kring risker och kanske utvecklat ett testskott på någon funktionalitet som känns svårgreppbar.
Förberedelserna inför sprintplaneringen kan liknas vid att stå i kö för att köpa glass en het sommardag. När vi väl kommer till kassan vill både vi och glassgubben att transaktionen ska gå fort och smidigt, vilket underlättas av lite förberedelse.
Det man absolut inte ska göra är att vänta med att granska det goda sortimentet tills dess man står längst fram i kön. Vissa gör det, och drar på sig övriga köandes vrede. Effektiva glassköpare lutar sig därför ut lite från sin position i kön och tittar på menyn medan de väntar. Så länge man inte står först i kön kan man ju i lugn och ro planera sin beställning. När man sen till slut kommer fram är man en redo köpare. Visar det sig då att någon sort man önskar är slut har man kanske till och med funderat på en backup-smak.
På samma sätt kan både team och produktägare, medan man jobbar i en sprint, titta lite framåt i produktbackloggen och sätta upp en hypotes för vad man sannolikt vill, och kan, få med i nästa sprint. När man sen kommer till sprintplaneringen kan man jobba extra effektivt med att göra ett åtagande om innehåll. Skulle något ha hänt i sista minuten som gör att den hypotes man haft måste förkastas ligger man ändå bättre till än om man kommit oförberedd till sprintplanering.
Varje sprint i Scrum börjar med en planeringsworkshop där produktägaren och teamet tillsammans väljer ut rätt mängd viktigt arbete för sprinten. Planeringsarbete kan lätt dra ut på tiden, särskilt när vi eftersträvar precision. Just därför är sprintplaneringen i Scrum begränsad till max en arbetsdag: sprintens första dag. Vissa team märker efter några sprintar att man inte ens behöver hela dagen för att göra en bra plan.
En effektiv sprintplanering kräver att samtliga inblandade kommer väl förberedda. Då kan planeringen genomföras inom tidsramen, och sluta med ett genuint åtagande från samtliga inblandade att göra sitt bästa för att uppnå sprintmålet. Om planeringen tar längre tid är risken större att vi nöjer oss med det vi har och startar sprinten på ett vagt åtagande - en dålig start för effektivt samarbete.
Produktägaren är väl förberedd när han eller hon har arbetat igenom de högst prioriterade sakerna på produktbackloggen inför planeringsdagen. För att göra det tar produktägaren hjälp av teamet för att förtydliga och estimera det som förmodligen kommer att göras härnäst - alltså det som ligger på toppen av produktbackloggen.
Teamet är väl förberett när det kommer till sprintplaneringen med förståelse för vad det kommer att innebära att börja arbeta med de kommande sakerna på produktbackloggen. Man har tittat framåt på det som har hög prioritet, gjort lite efterforskningar, tänkt till kring risker och kanske utvecklat ett testskott på någon funktionalitet som känns svårgreppbar.
Förberedelserna inför sprintplaneringen kan liknas vid att stå i kö för att köpa glass en het sommardag. När vi väl kommer till kassan vill både vi och glassgubben att transaktionen ska gå fort och smidigt, vilket underlättas av lite förberedelse.
Det man absolut inte ska göra är att vänta med att granska det goda sortimentet tills dess man står längst fram i kön. Vissa gör det, och drar på sig övriga köandes vrede. Effektiva glassköpare lutar sig därför ut lite från sin position i kön och tittar på menyn medan de väntar. Så länge man inte står först i kön kan man ju i lugn och ro planera sin beställning. När man sen till slut kommer fram är man en redo köpare. Visar det sig då att någon sort man önskar är slut har man kanske till och med funderat på en backup-smak.
På samma sätt kan både team och produktägare, medan man jobbar i en sprint, titta lite framåt i produktbackloggen och sätta upp en hypotes för vad man sannolikt vill, och kan, få med i nästa sprint. När man sen kommer till sprintplaneringen kan man jobba extra effektivt med att göra ett åtagande om innehåll. Skulle något ha hänt i sista minuten som gör att den hypotes man haft måste förkastas ligger man ändå bättre till än om man kommit oförberedd till sprintplanering.
Kommentarer