Staffan Nöteberg, konsult och författare till Pomodoro Technique Illustrated, påpekar på sin blogg att det är kontraproduktivt att införa en "böter" för sen ankomst till det dagliga Scrum-mötet. Själv har jag aldrig använt mig av någon sådan böter, eftersom jag tycker det skulle vara nedlåtande. Jag skulle själv aldrig acceptera att betala något dylikt. Däremot accepterar jag att ta ansvar för och förklara min sena ankomst.
Staffan har en mer vetenskaplig motivation till varför det inte är någon bra idé att ta ut böter: den inre motivatorn att komma i tid för att det är rätt sak att göra trängs ut av den externa motivatorn, att undvika böter.
Jag har hört (kanske från Staffan?) om liknande försök att införa böter för sen lämning på dagis. Resultatet? Föräldrar inser att det bara kostar några tior att lämna barnet lite sent, vilket visar sig vara ett pris man är mer än villig att betala.
Läs Staffans blogg här.
Staffan har en mer vetenskaplig motivation till varför det inte är någon bra idé att ta ut böter: den inre motivatorn att komma i tid för att det är rätt sak att göra trängs ut av den externa motivatorn, att undvika böter.
Jag har hört (kanske från Staffan?) om liknande försök att införa böter för sen lämning på dagis. Resultatet? Föräldrar inser att det bara kostar några tior att lämna barnet lite sent, vilket visar sig vara ett pris man är mer än villig att betala.
Läs Staffans blogg här.
Kommentarer
Det fungerade perfekt. Vi behövde bara dela ut en handfull dödskallar innan allt började fungera som vi ville. Numera kommer alla i tid och när man inte gör det så hör man av sig!
När jag handleder workshops, särskilt med grupper som inte arbetat mycket tillsammans tidigare, använder jag dessa två komponenter för att bygga upp en överenskommelse om beteenden i workshopen. Jag sätter upp ett tomt blädderblocksark på väggen, och skriver rubriken "Överenskommelser" på det. Sen ritar jag en första punkt i en blivande lista och skriver upp ett första förslag på överenskommelse, något okontroversiellt. Ofta blir det "inte ta mobilsamtal under workshopen".
Med punkten på väggen frågar jag gruppen om vi är överens om denna punkt. Det är vi sällan, så jag fortsätter med att fråga hur punkten måste formuleras om för att vi ska bli överens. Kanske lägger vi då till att man får svara i telefon om man väntar på samtal kring något kritiskt. Jag skriver upp den modifierade överenskommelsen, och frågar på nytt om acceptans.
Nästa punkt ber jag gruppen föreslå, och jag skriver upp den. Sen går vi igenom samma konsensusprocess tills dess att vi har en lista med grundläggande överenskommelser som är mycket konkreta och förhoppningsvis förstådda av samtliga.
Som en avslutning på detta frågar jag gruppen om jag har deras tillstånd att påminna deltagare som bryter mot överenskommelserna. Det får jag, eftersom det är ovanligt att någon _inte_ vill att workshopen ska vara effektiv.
Efter det frågar jag deltagarna om de ger varandra tillstånd att påminna om överenskommelserna. Detta är en viktig påminnelse om att jag inte är ensam ansvarig för att workshopen ska bli effektiv.
Med den här metoden har jag sett grupper som tidigare varit nästan oförmögna att arbeta tillsammans skapa en ny möteskultur som är lyssnande och produktiv.
En av grunderna till effektiva team är tydliga överenskommelser om hur arbetet ska bedrivas, både vad gäller att komma i tid och att bete sig på rätt sätt när man arbetar tillsammans.